Jag har blivit besatt av utrensningar och då pratar jag inte om några kroppsliga utrensningar utan att rensa upp i huset. Vi har nog kört 10 vändor till tippen med allt från träskivor till tavlor och säkert 8-9 kassar med kläder som har skänkts. Jag kan inte för mitt liv förstå hur två personer kan samla på sig så mycket skräp. Det är så jag skäms när jag tänker på allt som vi har slängt. Nu har turen kommit till våra rullande skräphögar. För säkerhets skull äger vi en hästtransport, en gammal båtkärra, en bilkärra och två släpkärror. Självklart måste man ha två släpvagnar, en med tak och en utan. Min sambo är aningen motsträvig när det gäller släpvagnarna då han ”bara” ska reparera dom innan han säljer, det har han sagt i 5 år nu. Han håller på att jaga reservdelar till släpvagn först så han kan laga upp dom.
Släpvagnar i överflöd
Innan så ägde min sambo en veteranbil som var tvungen att åka bilsläp för att kunna vara med på bilträffar och annat. Jättelöjligt om du frågar mig, en bil är till för att köra runt med och inte köras omkring på släpvagn. För några år sedan så såldes veteranbilen och en jeep införskaffades. Vad skönt tänkte jag, nu blir vi av med i alla fall ett släp. Men icke, även denna bil var tvungen att transporteras runt på en bilkärra. Så släpvagns parken blev inte mindre. Nu har jag fått nog och mer eller mindre tvingat min sambo att sälja av sina släpkärror. Visst, jag får ju dra mitt strå till stacken också då faktiskt hästsläpet är mitt ansvar. Det har jag inte sålt då jag varit osäker på om jag skulle skaffa en häst igen eller inte. Men nu har jag bestämt att det blir ingen mer häst och då åker släpet. Så efter den här helgen hoppas jag att min sambo har fått tag på reservdelar till släpvagnen och att han även har åtgärdat densamma för nu ryker dom!