Alltid har jag varit ensam tjej på min arbetsplats. Jag har haft ett eget omklädningsrum, egen dusch och till och med ibland eget lunchrum. Inte för att detta är ett problem. Jag jobbar med det jag älskar och har fantastiska kollegor, alla av dem män. Jag är verkligen inte den som är den utan väljer att se livet från den positiva sidan.
Men om man nu får klaga på något här i världen, så skulle det väl i mitt fall vara den lilla detaljen att jag har tvingats bli någon slags hobbysömmerska. Inte heller av eget intresse utan i tvång för att slippa snubbla på mina egna byxben. Jag går nämligen alltid i t-shirts ned till knäna och kan numera både sy in midjor och sy upp byxben. Jo för när arbetskläderna för säsongen delas ut så är storlek M minsta storleken. Storlek M, tänker du, det är väl ett ideal som inte är allt för tokigt hos oss kvinnor? I vanliga fall brukar kanske idealet vara en XS och då är väl det fantastiskt att man höjt minsta storleken i försök om att visa något slags politiskt ställningstagande. Nej nej, det handlar inte om politik och vi pratar Medium i herrstorlek och att jag dagligen jobbar i ett tält.
Aldrig mer hobbysömmerska!
Men så för nu ungefär tre månader sedan så hände inte bara en revolutionerande anställning för företaget utan också min räddning. Vi blev två stycken tjejer på företaget och helt plötsligt så räknades vi. Jag trodde ju att jag svävade på moln när vi nu skulle få SNYGGA arbetskläder I DAMSTORLEK?! Jag har därmed sedan några månader tillbaka låtit symaskinen samla på sig damm och dessutom fått komplimanger för hur snygga arbetskläder jag har om dagarna. Helt plötsligt så är det ännu roligare att vara en av få tjejer i branschen för att fortsätta visa att man är minst lika bra (om inte bättre) än alla män och dessutom göra det i snygga arbetskläder!